Turen har inte vart på min sida
Jag skrev i mitt tidigare inlägg om att jag var magsjuk, inte nog med det så åkte jag på världens hosta veckan efter och är nu inne på andra veckan med denna förkylning, men jag är äntligen på bättringsvägen nu. Igår kunde jag tråna lite lätt med sjukgymnasten och ska nog ge mig på morgondagens styrkepass med laget.
Jag är nu inne på vecka 11 vilket betyder att jag nästa vecka kommer få börja springa lite lätt! Så jag längtat!
Jag vet att det till en början kommer kännas konstigt, men jag har trots allt inte samma knä som innan. Att ständig ha den känslan och tanken är lite jobbig, det kommer aldrig bli desamma. Jag hoppas innerligt på att det kommer bli en vana, att jag blir van med det "nya" knät och att jag kommer sluta gå runt och tänka på det jämt och ständigt.
Idag är en sån där dag jag saknar fotbollen lite extra, vad nere och kollade på laget som träna på konstgräset idag, blev så himla sugen på att vara med. Nästa vecka spelar vi första träningsmatchen och jag är inte med...det är ett tag kvar dit och jag kommer missa mycket och det känns som det jobbigaste nu. Det är över 5 månader sen jag spelade fotboll på riktigt, 5 väldigt långa men samtidigt snabba månader men fortfarande återstår 3 långa och tuffa månader innan jag är tillbaka...jag saknar det!
Livet suger rejält ibland...
Jag brukar säga att jag aldrig blir sjuk, det sket sig igår och jag blev magsjuk. Spydde hela kvällen/natten, och senaste gånger va vi 03 inatt. Jag hatar verkligen att spy så är glad att det är över nu, men ligger fortfarande kvar här hemma i sängen och mår dåligt. Hemma från skolan idag får se hur det blir imorgon, hört att man ska vara hemma ett extra dygn vid magsjuka?
Inte nog med att jag blev sjuk igår så är nu min fina Nasse borta. Jag tog det hårt och grät konstant igår, min bästa vän är borta och jag har nog ännu inte förstått att han inte kommer tillbaka. Det är så tomt här hemma och det är omöjligt att inte sakna honom, allt påminner om honom. Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom det här...
Lite mycket klagande här, men jag måste få skriva av mig. Allt är jobbigt nu med både mitt knä som gör att jag inte får göra det jag älskar mest av allt, min finaste Nasse är borta och kommer aldrig tillbaka, jag har mens ovh jag ligger hemma och är sjuk med ingen ork till något...lycka till med psykologi prov på fredag! ....
Från 18 till 19
I fredag fyllde jag 19år, kändes som jag precis blev 18, tiden går otroligt snabbt, kanske lite för snabbt ibland.
Min födelsedag var jättebra, kanske den bästa på länge om jag själv får säga det? Jag hade riktigt kul. Sen kändes som allt gick nedför...jag vet inte vad det är med mig nu. Vad hände? Varför blev jag så känslig och varför gråter jag så lätt och så ofta? Allt är bara så jobbigt nu, jag känner mig pressad inför skolan och alla betyg och jag saknar fotbollen mer än någonsin. Jag klarar inte av att kolla längre, trodde aldrig det skulle vara så här svårt. Är jag löjlig?
Jag vill bara tillbaka, nu!