Med mina egna ord

Det var precis i början av andra halvlek, jag minns inte så mycket mer än att jag vred benen åt en hållet och föll ner på marken, allt bara knaka och knäcktes. Jag skrek som aldrig förr, jag va rädd för ljudet och sen kom smärtan. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till när det gjorde så ont, jag blev avburen, knät lindat och jag låg i högläge med benet. Jag kunde inget annat än att gråta. Redan efter tio minuter fick jag stödja, det gjorde ont men jag kunde stå, men redan då sa dom att det inte kunde vara korsbandet...

Jag lämnade Nyköping för att åka in till akuten i Eskilstuna, där visades ingenting förutom att dom mjuka delarna hade fått en rejäl smäll, med smärtstillande och kryckor lämnade jag sjukhuset. Knät svullnade rejält och blev inte bättre, en vecka senare träffade jag en läkare på vårdcentralen som var säker på att det rörde sig om ledbandet eller knäskålen, med en remiss till ortopeden som slutade med ytterligare en remiss, denna gång till MR. 

Dryg en månad efter skadan kunde som konstatera att de främre korsbandet i väster knä va av, det ingen hade trott och absolut något jag inte ville höra. Jag grät och vill inte tro att de va sant. Det var jobbigt att höra och jag tog det ganska svårt då fotbollen betytt väldigt mycket för mig, jag tappade lusten och motivationen. Någon vecka efter tog jag tag i det och träffade min sjukgymnast, vi tränade lite över en månad. Det var fortfarande inte samma knä och jag var rätt säker på att det inte skulle hålla för fotbollen, efter lite om och men så beslutade jag mig för en operation. Jag hade blandade känslor om den operationen men jag kände att det var ett måste, jag ville tillbaka. 

Idag har det gått en månad och 10 dagar sen operationen, och jag har börja min långa väg tillbaka. Det sägs ta minst sex månader, idag har jag fem månader kvar. Saknade efter att spela igen är stor, ibland finns inte motivationen och jag är så ledsen men det finns ingen återvändo för jag ska tillbaka, jag ska vara tillbaka på planen i sommar och spela igen! 

Mitt knä idag är inte desamma som innan, jag tror heller aldrig att det kommer vara det. Jag kommer få leva med ett "nytt" knä, jag måste acceptera det, lära känna det och inse att det kommer förbli så. Operationen är idag inget jag ångrar, jag är igång, det är långt kvar men jag ska spela fotboll igen.